Ninafrangipani

handduken ligger än sålänge slätt o fint utan massa sand på sig, jag borrar ner fötterna i den varma sanden, som är lite fuktig från morgonregnet.. blickar ut över vattnet. Det är alldeles turkost, overkligt. Ganska stilla än sålänge. Några surfare sitter långt ut på sina brädor och inväntar de första vågorna. Solen bränner redan, bäst att smörja på lite extra, jag har ju trots allt ingen näsa kvar.. Lägger mig ner, blundar. Ta vara på det här nu Nina, tänker jag. Insup! Snart är du hemma igen, innan du vet ordet av står du på jobbet igen. Jag spänner hela kroppen, och övertygar mig själv om och om igen att jag är där.. här menar jag! På Waikiki Beach... dags för en islatte på Starbucks! Jag öppnar ögonen. Va hände? Jag sitter plötsligt i mitt vardagsrum och bloggar... Hmm.. jag som försökte sååå att hålla kvar.. Suck.

Men det är väl så det är med semester, man ska njuta och ha det fantastiskt, för att sen komma hem och ha alla underbara minnen med sig. Och det har jag! En hel bunt! Snart får ni se lite kort också! Ska bara få ordning på allt det där.

Borta: otroligt, underbart och fantastiskt bra! Åker mer än gärna tillbaka.
Hemma: trots allt, alltid bäst!

Mahalo och ha en underbar dag! ♥